French Impressionist Painter, 1841-1919 French painter, printmaker and sculptor. He was one of the founders and leading exponents of IMPRESSIONISM from the late 1860s, producing some of the movement's most famous images of carefree leisure. He broke with his Impressionist colleagues to exhibit at the Salon from 1878, and from c. 1884 he adopted a more linear style indebted to the Old Masters. His critical reputation has suffered from the many minor works he produced during his later years.   Related Paintings of Pierre-Auguste Renoir :. | Odalisque | Tva sma cirkusflickor | Camille Monet reading | The Skiff | Lucheon of the Boating Party |
Related Artists:
johann tischbein
Johann Heinrich Wilhelm Tischbein, also known as Goethe-Tischbein (15 February 1751 in Haina ?C 26 February 1828 in Eutin) was a German painter. He was a descendant of the Tischbein family of painters, and a pupil of his uncle Johann Jacob Tischbein. Like many contemporary colleagues, Tischbein lived in Rome for some years. During his first stay in Rome (1779?C1781) his style changed from Rococo to Neoclassicism. He painted landscapes, historical scenes and still lifes. His second stay in Rome lasted 16 years (1783?C1799). He met Johann Wolfgang von Goethe there in 1786, made friends with him and accompanied him to Naples in 1787. Later, Goethe recounted this travel in his Italian Journey. Also in 1787, Tischbein painted his most famous work, a portrait of Goethe as a traveller in the Roman Campagna (now in the Städel museum, Frankfurt am Main). From 1808, Tischbein was a painter at the court of Oldenburg in Northern Germany.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Paul, John
English, active 1858-1886